Siri, Google Assistant, Alexa och mer avancerade grejer som ChatGPT är egentligen bara nästa steg på den idén. Det som verkade helt overkligt på 60,70,80-talet har blivit vardag för oss nu.
Men det är inte bara pratande prylar som blivit verklighet. Tänk på Jurassic Park. När den filmen kom på 90-talet kändes det helt sjukt att man skulle kunna väcka utdöda djur till liv med DNA. Det var nästan lite löjligt, fast på ett coolt sätt.
Men nu händer det faktiskt. Forskare har lyckats återskapa något som liknar en direwolf, alltså en sån där stor vit vargliknande djur från istiden. De har tagit gammalt DNA från fossil och kombinerat det med modern genteknik. Och det stannar inte där.
Det finns också pågående projekt för att väcka liv i mammuten. Den där stora, håriga saken som gick omkring för flera tusen år sen. Tanken är att den ska hjälpa till att återställa delar av tundran, men jag tänker, det här känns som första steget mot en riktig Jurassic Park.
Vi är inte där än. Men vi är mycket närmare än vi trodde vi skulle vara. Och det är både lite häftigt och lite läskigt på samma gång.
Och sen har vi AI. För alla oss som växte upp på 80-talet är det nästan omöjligt att inte tänka på Terminator när vi ser hur snabbt det här utvecklas. Det är som att den där känslan från barndomen sitter kvar. Att maskinerna en dag ska bli smartare än oss och bara... ta över.
Och det är inte bara mjukvara längre. Titta på vad Boston Dynamics håller på med. De bygger robotar som springer, hoppar, dansar och rör sig mer och mer som riktiga varelser. Det är både imponerande och lite obehagligt. För varje ny video de släpper så känns det lite mer som att vi kliver rakt in i en science fiction-film.
Verkligheten är fortfarande en bit ifrån Skynet. Men utvecklingen går fort, och ibland känns det som om vi trycker gasen i botten utan att riktigt veta vart vägen leder.
Men hur fungerar AI egentligen?
Det låter nästan som magi ibland. Som att datorn plötsligt blivit smart på riktigt. Men i grunden handlar det om att mata den med enorma mängder information och sen låta den hitta mönster. Lite som när vi människor lär oss genom att titta, lyssna och prova oss fram. Skillnaden är bara att AI kan gå igenom miljontals exempel på några sekunder.
Det finns olika sorters AI. En del är byggda för att göra en enda grej, som att känna igen ansikten eller föreslå vad du ska kolla på på Netflix. Andra, som språkmodellerna ChatGPT, Grok och liknande bygger på, har lärt sig att förstå och skapa text på ett sätt som ibland kan kännas nästan mänskligt.
Men det är viktigt att komma ihåg att AI inte tänker. Den förstår inte på riktigt. Den känner ingenting. Den bara följer mönster och gör det som den är tränad att göra. Det kan vara sjukt imponerande, men det är fortfarande bara en maskin i grunden.
En annan grej som kan förändra allt är kvantdatorer. Till skillnad från vanliga datorer som räknar med ettor och nollor, kan en kvantdator jobba med båda samtidigt. Det gör att den kan lösa vissa typer av problem mycket snabbare än något vi har idag.
Microsoft har nyligen gjort ett stort genombrott med sin kvantprocessor. De har lyckats stabilisera en kvantbit på ett sätt som forskare kämpat med i åratal. Det här öppnar dörren för AI som är ännu mer kraftfull och kan hantera komplexa saker som dagens datorer inte är i närheten av.
Det vi bara sett i science fiction tidigare, som att simulera hela världar eller förstå extremt komplicerade system, börjar plötsligt komma oss mycket närmare.
Så vart är vi på väg egentligen?
Tekniken springer framåt i en takt som ibland är svår att greppa. Vi har självkörande bilar. Vi har AI som kan skapa konst, skriva musik och till och med hjälpa till med medicinsk forskning. Vi har drönare som levererar paket, virtuella världar där människor lever hela liv och chip som opereras in i kroppen för att styra teknik med tanken.
Saker som en gång var ren fantasi är nu en del av vår vardag. Vi pratar med våra datorer. Vi bygger robotar som rör sig som människor. Vi närmar oss en värld där vi kanske till och med kan återskapa utdöda arter eller förstå universum på ett helt nytt sätt.
Det är lätt att känna både fascination och oro. För varje steg framåt kommer nya frågor. Vad gör vi med den här tekniken? Vi människor är bra på att skapa, men vi är inte alltid lika bra på att tänka efter.
Men kanske är det just därför vi behöver stanna upp ibland. Påminna oss om varför vi bygger allt det här. Det handlar inte bara om teknik. Det handlar om oss. Vår framtid. Våra liv. Och kanske, om vi gör det rätt, kan vi skapa något som inte bara liknar science fiction, utan faktiskt blir något bättre.
Vi skulle kunna skapa en värld där ingen längre behöver gå hungrig. AI och automatisering kan hjälpa oss att odla mat effektivare.
Vi skulle kunna bygga mer effektiv sjukvård där diagnoser ställs på sekunder och behandlingar skräddarsys för varje människa, med hjälp av AI som förstår kroppen och kan ha ett referensbibliotek i ”huvudet” som är extremt mycket större än vad en mänsklig doktor kan.
Vi skulle kunna skapa utbildning som verkligen funkar för alla. Där varje barn, oavsett utmaningar, får lära sig på sitt sätt, i sin takt.
Vi skulle kunna ta hand om planeten bättre. Förutse naturkatastrofer innan de händer, återskapa förstörda ekosystem, och minska utsläpp med hjälp av teknik som är smart nog att se helheten.
Och kanske, allra mest, skulle vi kunna skapa tid. Tid att vara med våra barn. Tid att tänka. Tid att känna. Tid att bara vara människa.
Många är oroliga för att förlora sina jobb till AI, och det är inte konstigt. För de flesta är jobbet inte bara en inkomst, det är trygghet. Pengar är en av de största orsakerna till stress och ångest, och när man hör att en maskin kanske kan göra ens arbete snabbare och billigare, så är det klart att det väcker oro.
Men vi måste också våga se det andra perspektivet. Om tekniken kan ta hand om det tunga, repetitiva, slitsamma, tidskrävande, så frigör det tid. Tid vi kan lägga på det som faktiskt betyder något. Relationer. Kreativitet. Vila. Att finnas där för varandra.
Det kräver att vi bygger systemen rätt. Att vi tänker på människan först. Men gör vi det, så kanske AI inte blir slutet på jobb, utan början på något nytt. Något där vi inte längre mäts i hur mycket vi hinner producera, utan i hur mycket vi hinner leva.
Problemet i dagens samhälle är dock att jag är rädd att det inte blir så. Att AI-revolutionen i stället leder till att företag bara vill få ut mer av sina anställda på kortare tid, för att maximera vinsten. För pengar, i dagens värld, är det som styr. Inte människor.
Skribent: Jonathan Gryveken